Söndagen den 18 september styrde jag och Agneta med sötaste Josef kosan mot Högbo bruk strax utanför Sandviken, en utställning som ända sedan -89 varit en av mina favoriter. Då: bearded collie-special med massvis med anmälda hundar, ägda och visade av proffs både på beardisgrooming och -handling, och min älskade Winston travade till sig en 5:e placering i bästa hanhundsklassen och blev BIS-junior för Kenneth Edh. Hahaha, jag minns t o m hur vandringspriset såg ut!

Just denna helg 1989 var faktiskt också första gången Agneta och jag samåkte till en utställning. Ibland poppar minnena fram :-) Nåväl, åter till nutid.

Vädret var med oss denna dag, småkallt men inget regn - det tackar vi för, många fina hundar var på plats och Josef lyckades knipa åt sig klassvinst och en 4:e placering i bästa hane. Kul som bara den, men så är det ju alltid roligt att visa denna gulliga kille!

Agneta filmade bedömningen denna gång, och visade det hela för den icke ett skvatt utställningsintresserade hussen som faktiskt tittade intresserat, ställde frågor och tyckte det var roligt att se. För oss utställningsnördar är det ju så självklart vad utställning går ut på, men det kanske inte är så lätt för den oinvigde att förstå? Man kommer hem med några rosetter, ett papper med ett skrivet omdöme (som dessutom kan diffa starkt från en gång till en annan), that's it liksom - hur kul kan det vara? Men vi vet ju...

Agneta och Josef har de senaste veckorna gått agilitykurs hos Norrtälje Lokala Kennelklubb. Lite bilder på klimpens nyvunna färdigheter på agilityplan vore ju trevligt, så idag åkte vi till klubben för att fota lite - Agneta med Josef vid sin sida och jag med kameran i högsta hugg. Attans va härlig han är, Josef, och så oerhört GLAD man blir av den hunden :-)

Tålamod... Snart så...

Belöningsbollen, den älskade!