I oktober, tror jag det var, beställde jag en boomer ball. Jag funderade ganska länge (den är ju ganska dyr) men eftersom jag var övertygad om att den skulle uppskattas högt av hundarna, framförallt den ständigt aktivitetstörstande Liam, så slog jag till.

Tji fick jag! Liam som kan leka i timmar med sina gosedjur, mjukisbollar, trädgrenar, pet-flaskor, you name it - han rusade fram till den blåa jättebollen, nosade på den, och gick därifrån... Sen dess har han inte ens tittat på den.

Julia och Igor visade väl liiiiite mer intresse, men nä, ingen höjdare tyckte de heller. "Otacksamma djur!" gick jag här och grymtade.

Men bollen låg kvar ute, jag gjorde dagliga försök att få dem att intressera sig för det dyra eländet, och efter ett par veckor small det till! Igor satte igång först och när han väl kom på det hela så oj, oj, oj så kul han har med den. Och oj, oj, oj så TRÖTT han är efteråt! Jippie!!!!! 

Med tiden har han nu utvecklat en enastående teknik där han med frambenen lyckas lyfta upp den stenhårda, stora, hala saken ur diken och andra ställen där den fastnar. Ett riktigt breakthrough för den gode Igor. Tidigare blev han till en bjäbbande, gnällande, studsande, naggande frustrerad liten pojke när bollen fastnade någonstans och kom rusande och krävde att den ohjälpsamma matten skulle hjälpa honom. Men skam den som ger sig - nu kirrar han det helt själv, och hur han fått gnugga geni(?)knölarna innan poletten trillade ner. Kanonbra aktivering, helt enkelt en superleksak till en riesen som älskar att leka, brottas och greppa med jättelabbarna!

Även Julia kom med Igors hjälp på att bollen faktiskt är lite smårolig ändå, iallafall ett tag.

Hur bra jag än tyckt att den varit tidigare, så idag när klantiga jag lyckats skada foten och inte fixar att gå snabbare än i myrfart - då var boomer ball-skapelsen en gudagåva! En timmes brottningsmatch mellan Mr Igor och Den Blå här under eftermiddagen och jag fick med mig en lugn och nöjd rysspojke in, som lade sig i biabädden och sov! LÄNGE!!!

Vi älskar vår boomer ball!   

I min kamera har jag ett helt gäng Igor & Julia vs boomer ball-bilder, men jag hittar inte usb-kabeln... Så Herr Tiger tillsammans med sin bollkompis får tjänstgöra som illustration här nedan. Faktiskt inte helt olikt Ryssen när han brottas med sin favvoboll - tänk bara kolsvart, skägg, ögonbryn, lite benhår... Tungan och tekniken är så gott som de samma 

Om ni har lite tid över...

http://www.dogworld.co.uk/Features/49-masterclass-1?year=2009&month=12#comments

Är det något jag avskyr så är det oärliga, lögnaktiga, svekfulla människor som sticker kniven i ryggen på en så fort man vänder ryggen till - för att sekunden senare växla om till idel leenden och smördrypande kommentarer. Människor som fyller en med lögner maskerade av falsk vänskap och falsk omtänksamhet. Människor som utnyttjar, manipulerar och spelar fula spel. 

I hundvärlden finns det många av den sorten, även om det naturligtvis finns ärliga, trevliga och helt underbara människor ibland oss också - och det är väl därför man trots allt fortfarande håller sig kvar och inte har börjat föda upp vandrande pinnar, ägnar sig åt kackerlacks-race eller samlar på suddgummin istället. Ja, förutom kärleken till hundarna då förstås.

Men nu börjar jag få nog! Varför kan man inte bara strunta i dem? Inte låta dem påverka en? För egentligen tycker jag ju synd om dessa människor! Det måste vara ett oerhört fattigt liv de lever, ett liv utan verklig vänskap och äkta relationer. Ett oerhört ansträngande leverne måste det vara att ständigt behöva hålla masken uppe, vara på sin vakt och komma ihåg vad man sagt i vilken situation och till vem. Tragiskt. Jag avundas då inte dessa människor.

Nä hörrni, nu tänker jag krypa till sängs, och jag tänker sova rofyllt, gott och länge :-) 

Natti natti