Skönaste, mjukaste, bästa Igor-bädden lever inte längre :-(

Den unge ryssen har ju det lite jobbigt när matte lämnar honom hemma. Separationsångesten har blivit såååååå mycket bättre jämfört med när han kom till Sverige och inte ville vara utan sin svenska matte en endaste sekund. Numera funkar det ypperligt att lämna honom ensam de nätterna jag jobbar, det är också helt ok att jag tar Liam med mig och går ut. Så länge Julia är hemma. Men försvinner både matte och Miss J - ja, då är livet inte roligt längre!

Så i eftermiddags, efter att Julia och jag hade haft lite mysig egentid ute i solen - då såg det ut så här i hundrummet när vi klev in genom dörren...

Tur att han är söt, snorungen! :@

När ens hund drabbas av en obotlig sjukdom händer nånting i relationen med hunden... Helt plötsligt uppskattar och NJUTER man av de små små sakerna i vardagen tillsammans, saker som man tidigare tagit för självklart och inte reflekterat speciellt mycket över. Att bara sitta ute i solen och iaktta en lycklig Julia känns... ja, stort! Och lyckokänslan infinner sig även hos mig. Min älskade vackra Prinsessa!

Så ni får helt enkelt stå ut med en lång bildkavalkad bestående av dagens skörd av Julia-bilder :-)