Igår kväll och idag på morgonen skulle jag hjälpa min kompis Maria med hennes hundar - ta ut och rasta dem, ge dem mat och lite sånt. Maria bor i en kohage! Torpet är hur gulligt som helst, men för att komma dit måste man ta sig igenom hagen där X antal kor (eller det är nog ungdjur tror jag) lever och betar och helt enkelt EXISTERAR - och jag är inte speciellt förtjust i kosläktet...

Igår kväll gick det bra på väg upp till torpet. Kossorna höll sig på betryggande avstånd, upptagna med vad det nu är kor sysselsätter sig med. Men när jag skulle därifrån..... Djuren kom närmare och närmare, jag gick snabbare och snabbare, mina förföljare ökade takten de också, mitt arma hjärta höll på att hoppa ur kroppen kändes det som... Nästan framme vid bilen var de så nära att jag kunde känna deras andedräkt i nacken... FY!

Och i morse skulle jag dit igen... Precis som kvällen innan uppehöll de sig med annat när jag med snabba steg gick upp emot det lilla torpet, men jag hade knappt hunnit släppa ut hundarna förrän de stod där, hälften av flocken på 30-40 djur - i samlad tropp, nyfiket spejandes över staketet... HUUUUUUU :-/

Jag tycker inte om kor!