Som den utställningsnörd jag är har jag spenderat förmiddagen med att frossa i klipp från måndagens och tisdagens megatillställning på Madison Square Garden i New York:

http://video.usanetwork.com/features/westminster_dog_show/

Tänk, hela Westminster-utställningen visas på amerikansk tv - när får vi uppleva något liknande från Stora Stockholm, tro??!!

Julias utvalde och far till Z-valparna, Tasmanian Devil Port Erin, har nu packat sin kappsäck och flyttat till Norge. Den gode Tas är en berest staffekille - född i Polen, bosatt i Danmark, en några månader lång Sverige-sejour hemma hos oss, åter hem till Danmark för att nu förhoppningsvis ha funnit sitt "forever home" i vårt norska grannland.

Vi önskar kennel Vollbull (http://www.stafford.no/) LYCKA TILL med rara Tas, och hoppas, hoppas att Tas kommer att trivas ypperligt i sin nya familj!

Sommaren 2006, ett par mobilbilder tagna under Tas andra dag i sitt tillfälliga hemland Sverige:

Jag vet inte jag, men Igor måste ha nån special-deal med Kung Bore - det slutar ju liksom aldrig snöa...

Vacker & ståtlig som få... Vild & galen som få... Lydig som få... Snäll, snäll, snäll som få... GLAD som få... Det var du!

Lika kort som ditt liv blev, lika intensivt levde du dina dagar - som om du visste...

Smärtan från din spondylosdrabbade rygg blev värre och värre, och vi var tvungna att ta oss igenom Det Tunga, Det Svåra, du och jag.

Ingen hund skall behöva leva med den smärtan - och definitivt inte du, Liam! Inte en hund som du, en hund som gav sitt yttersta vad det än gällde. En hund som levde för att springa snabbare än vinden, älskade att hoppa högre än högt, som njöt så av att låta kroppen få arbeta. Nej, du förtjänade ett bättre liv än så.

Jag hoppas att du förstår... Jag hoppas att du vet... Och mer än någonting annat hoppas jag att du nu är smärtfri, att du nu kan springa, springa, springa och leka och hoppa hur mycket du vill utan en kropp som skriker. Att du har massvis med mjukisdjur att bära omkring på och att du får bada gyttjebad och simma i varma sjöar hur mycket och så länge du vill...

Men jag saknar dig ju, min glada, galna, genomsnälla tok-Liam!

När jag öppnade ytterdörren i morse och den här 15 minusgrader kalla vyn mötte oss vände Prinsessan om snabbare än blixten och rusade tillbaks till soffan och de varma, gosiga fleecefiltarna...

Ryssen däremot, hade en helt annan åsikt om vädret: "YEEEHAA!!!!!"      

Leta leksaker i snön är bland det roligaste som finns...

Epilepsi igen, och denna gång en riktig solskenshistoria!    

Jag fick denna hemsida skickad till mig av en vän i USA: http://www.corysstory.com/.

Sandy DeMers håller på att skriva en bok om sin resa genom åren tillsammans med epilepsi-drabbade labradoren Cory. Cory diagnosticerades med idiopatisk epilepsi redan som valp, och vid 4 års ålder hade anfallsfrekvensen eskalerat till ungefär 1 anfall i månaden. Sandy började då söka alternativ till de starka mediciner den konventionella veterinärmedicinen hade att erbjuda, preparat som såsmåningom (i de flesta fall) påverkar leverfunktionen hos hunden. Cory sattes - precis som Julia -på en strikt diet av rå föda, och hans hälsotillstånd förbättrades ganska omgående. 

Idag är den gula labben 12 år gammal och har nu varit anfallsfri i snart 5 år!!!

Prinsessan har en fotomodell-dotter!  

http://elinshunderi.blogspot.com/2010/01/nosas-extraknack.html