och det droppar så mysigt från tak och träd och slasket ute börjar ta form - jag längtar faktiskt till det sätter fart ordentligt!  Men med tanke på snömassorna som fortfarande möter en när man öppnar ytterdörren så lär det nog dröja till typ midsommar innan markerna ser ut som på bilderna nedan (tagna den här dagen förra året)...

Annars händer här inte mycket inte...

Julia mår bra, alldeles strålande, ja mer än strålande - hon är lycklig, "på tå" och faktiskt spritt språngande galen emellanåt! Så spritt språngande galen att till och med Den Ryske blir smått skrajsen ibland och undrar vad det tagit åt vår värdiga Prinsessa   

Hon har nu varit medicinfri ett tag, levern fungerar som den skall igen och inte ett anfall i sikte so far! Jag vet ju att det säkerligen kommer att komma, och att det kan komma när som helst, men ser man Julia idag - ja, då är det lätt att glömma bort att hon faktiskt har en allvarlig sjukdom. Så bra mår hon! Vår bästa Miss J  

För oss som inte är där: http://crufts.eukanuba.com/

Underbart, underbart, underbart väder välsignades vi med idag! Fatta - ljust, plusgrader, strålande sol! Love it!!!

Igor och jag åkte och plockade upp Rita och lille Tango och styrde kosan mot ett av våra favorit-utflyktsmål, Östhammar. Det är så härligt att strosa runt på de trånga smågatorna i den gamla delen av staden, bland alla mysiga små 1800-talshus, för att sedan fortsätta ut efter promenadstigarna vid havsviken. Lite välbehövlig socialträning för bonnhundarna är inte helt fel det heller :-)

Nu menar jag ju faktiskt inte exakt vad rubriken antyder... Men ack vad det suger i utställningstarmen ibland!

Svängde förbi Sollentuna och Terrierklubbens årliga marsutställning i vår region igår - och nu kändes det att det var allt för länge sen... *SUCK* Men det blir allt att snällt vänta. Mr Ryss är förhoppningsvis klar till sommaren, och någon mer hund blir det ju inte i det här huset så länge Julia finns hos oss - om hon nu inte mirakulöst tillfrisknar från sin ep det vill säga...

Man kan ju fråga sig vad det är som är så roligt med utställningar? Allvarligt, egentligen??? Men roligt är det, det har jag alltid tyckt. Minns med ett generat leende hur jag som 12-åring tränade utställning med min Grynet (med jordens största underbett) på Folktandvårdens parkering på kvällarna, och hoppades att ingen såg oss - och hon var grym på free-standing! 

Min älskade allra, allra första hund... Min envisa primadonna, Grynet:

Vintern är verkligen inte min årstid och nu börjar det faktiskt kännas extremt tungt :-/ Snö, snö och ännu mer snö, hela tiden, i absurda massor! Kan det inte räcka snart? Tack och lov att man ändå har hundar som kräver en hel del engagemang och utevistelse - man har ju inte något annat val än att trotsa eändet.

Igår kväll, eller natt kanske man skall kalla det, bestämde jag mig för att ta ut hundarna på en liten prommis innan läggdags. Jamen vad möts man av när man öppnar dörren? Ny snö, ännu mer snö, massvis med snö!

Vår, spring, forår, frühjahr - har någon sett den???

Och idag har snöandet fortsatt... Hela dagen... Det börjar kännas smått hopplöst nu! Global warming, where are you???

Blodproverna visade att Julias lever inte alls fungerar som den ska, men hon verkar iallafall må ok - förutom att hon är gul då :-/ Medicinen skall fasas ut och med diverse leverrensande preparat hoppas vi att vi skall få igång det så viktiga organet igen. Om hon kommer att kunna äta fenemal igen, ja, det vet vi ju inte än. Det ultimata vore ju att hon kommer att klara sig helt utan epilepsimediciner - men om det överhuvudtaget är möjligt, det vet vi ju inte än det heller...

Hur som helst mår hon bra - och trots att hon är en liten Prinsessa verkar hon inte bry sig om sin oklädsamma, saffransgula färg ;-)

Födelsedagen börjar lida mot sitt slut för det kvällströtta födelsedagsbarnet, och jag tror nog hon är nöjd med dagen...

Hon slapp bli stucken och tappad på blod idag, eftersom hon ändå mår synbart ok så avvaktar vi till imorgon. Ögonvitorna har fått en ännu gulare ton idag, så något är uppenbarligen inte ok. Men vi får se vad proverna visar imorgon.

Hjälp är också på väg hela vägen från USA :-) Tack snälla Debbie, Jaconi's Giant Schnauzers! Milk thistle är ett naturpreparat som används, och även rekommenderas av veterinärer i USA, i kombination med fenobarbital. Detta tistelextrakt hjälper bland annat till att rena levern och kan även stärka leverfunktionen. Och efter vad Debbie berättade för mig idag så ser jag verkligen fram emot att paketet når oss så fort som möjligt! 

När det nu inte blev någon Uppsala-resa åkte jag och hundarna till Norrtälje istället, för en lång promenad i regn och snömodd och gucka på flygfältet - härligt födelsedagsväder, tyckte Julia! Trots vätan, genomblöt riesenpojke och genomblöta skor är jag böjd att hålla med födelsedagsbarnet - mycket, mycket bättre än arktisk kyla och snö!

Passade även på att inhandla Prinsessans traditionsenliga födelsedagsgodis - så efter en nyttig middag för de fyrbenta bestående av renkött och laxolja var det dags för den efterlängtade desserten:

Ett litet snedsteg från hennes annars så superhälsosamma diet - men fyller man år så gör man, eller hur??!!

Återigen, håll tummarna för oss imorgon när både hund och bil skall besiktigas...

Ha det!

Japp, det blir hon - vackraste, goaste, härligaste Julia!  

Och de tre utropstecknen i rubriken är där just för att vi, för 1½ år sedan när hennes epilepsi bröt ut, nog inte var många som trodde att hon skulle få uppleva sin  7-årsdag. Men fortfarande är hon här och det i allra högsta grad - i detta nu ligger hon här tätt bredvid mig i soffan och snarkar så gott, mitt hjärta.

Här under kvällen fick jag dock lite skrämselhicka... Julia visade redan under eftermiddagen tecken på att allt inte var riktigt 100, och framemot kvällen visade hon symptom på vad som kan betyda att levern inte fungerar riktigt som den skall - gulaktiga ögonvitor, hon kissade mörkbrunt etc. Detta kan vara en biverkning av medicinen. Hjärtat var långt uppe i halsgropen kan jag lova! Jag brukar kunna hålla paniken stången i såna här situationer, men den här gången var det svårt... 

Efter samtal med hennes veterinär kände jag mig dock lite lugnare. Att åka in med henne akut en lördag kväll/natt (vilket ju då hade blivit Ultuna och det undviker jag helst...) hade ju inte lett till så mycket mer än inläggning, och den stressen behöver hon verkligen inte. Och hon var/är inte märkbart dålig. Provtagning kan ju faktiskt vänta åtminstone till imorgon. Så jag håller henne under björnkoll under natten och morgonen, ringer veterinären under förmiddagen, så bestämmer vi då om vi kan avvakta ända till måndag. Underbart med en veterinär man alltid kan höra av sig till när man är orolig - och som tar ens "nojjor" på allvar!

Så håll tummarna nu för att det här bara är något tillfälligt, något som går att fixa!!!

Vi vill faktiskt ha den här leende damen kvar hos oss ett bra tag till!

Grymt söt var hon som liten bäbis, min älskade Julia:

Och 1 år senare, för nästan exakt 6 år sedan idag, hade hon vuxit till sig och blivit en riktig skönhet minsann:

GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN

   Prinsessan Julia!         

Orkar inte med den här vedervärdiga vintern längre!!!!!!

Var är Igor?

Julia & jag vill ha VÅR... Sommar... NU!