Fick just den här bilden av Agneta - en lite gladare och lugnare Isak idag, även om han tycker att det här nya påfundet med benet i paket är fruktansvärt onödigt ;-)

Vi ses i morgon, Isak!

följde jag med Agneta och hennes Isak till veterinären. Snart 9 år gammal har den gode Isak lyckats slita av korsbandet i vänster knä och idag var det dags för operation. Allt har gått bra men han är, fullt föreståeligt!, en eländig liten staffeherre just nu.

Vi tog även tillfället i akt att låta Isak lämna sitt bidrag till epilepsiforskningen. Ett vanligt blodprov, ett vadderat kuvert, frimärken på och - ner i postlådan mot destination Helsingfors! Superenkelt! Läs mer om hur ni går till väga på: http://ssbtk.net/epilepsi.html. Passa på när ni ändå är hos veterinären med era staffar för den årliga vaccineringen eller dylikt - alla bäckar små....

Stort TACK till veterinär Börje Rembacken som bjöd på detta eftersom det kommer den så viktiga ep-forskningen till gagn!

Timmarna innan operationen spenderade Isak tillsammans med den snälla personalen på kliniken med tillhörande klinikhundar - två whippet och en cavalier, samtliga pojkar. Ja, att Isak är genomsnäll - det vet vi ju. Men att se honom med viftande svans och lyckligt glittrande ögon, helt avslappnad, tillsammans med tre helt okända hanhundar... Underbaraste Isak! :-)

Lite orolig och mycket groggy under uppvaket:

Julias dotter Garpenborg's Zelma agerar, som ni ser på bilderna nedan, snällt lek- och mystant åt kompisarna Speja & Keatons valpar - hur rart som helst!

Tack Åsa, för fina bilder på söta Zelma!

De här bilderna framkallar härliga minnen hos mig...
När lilla dvärgschnauzer-Lova hade sin första kull valpar här hemma var ju Julia den som fick agera lek- och mystant, och även tvätt- och trygghetstant! Lova själv tyckte att det var hennes staffekompis skyldighet att hjälpa till med husets valpar - när Lova fick nog av de små, när deras magar var fulla av mjölk... Ja, då hoppade hon upp i soffan och gav vår kära staffefröken den blicken, blicken som sa "Hallå! Det är din tur nu!" Och självklart hoppade Miss J glatt ned i valplådan och lade sig hos de små dvärschnauzervalparna så de fick värme, trygghet och lite mysigt staffegos :-)

& nope, inget utställningscert den här gången - utan enastående Nosas första cert i hoppklass! SUPERGRATTIS Elin!!!

Inga ord kan beskriva hur stolta vi är, jag & mamma Julia! :-)

Det obligatoriska rosettposerandet efter helgens tävlingar:

Nästan så man önskar sig lite regn...

Senare:

Jag väntade så länge som möjligt men inte blev det svalare inte, så vid 17-tiden såg jag mig nödgad att trotsa värmen och alla huggandes eländesbromsar. Ut i skogen begav jag mig för att lägga tre blodspår. Hemskt var det kan jag lova! De bortskämda hundarna slipper däremot att arbeta i värmen minsann, de får gå spåren framemot natten när det är ordentligt svalt ute - och inte lär de ha en aning om vad deras matte utsatt sig för för deras skull :-/

Dagen efter:

Nattens äventyr i spårskogen resulterade i miljoners triljoners myggbett... Det KLIAR! Hundarna blev iallafall nöjda och glada och lät mig t o m sova länge i morse. Faktum är att jag inte väcktes av två svarta skägg skrikandes efter mat den här morgonen, utan av åskmuller. Det åskade en liten stund, regnade typ 5 minuter - och nu är det varmt varmt varmt varmt igen....

"Elva", Winniehurst Sacred Spirit, tog sitt första cert, r-cacib och blev placerad 2:a Bästa Tik i Gällivare idag! :-) Domare: Anna Törnlöv.

Inte nog med det! Dessutom följde Elvas dotter, Karin & Svantes egenuppfödda "Disa" tätt efter - en 3:e Bästa Tik-placering med ck blev slutresultatet för Disa.

GRATTIS igen! Vilken toppendag för er!

Bilden: Nyköping -08, "Elva", till höger, tillsammans med kullsyster "Sockan".

Skönaste, mjukaste, bästa Igor-bädden lever inte längre :-(

Den unge ryssen har ju det lite jobbigt när matte lämnar honom hemma. Separationsångesten har blivit såååååå mycket bättre jämfört med när han kom till Sverige och inte ville vara utan sin svenska matte en endaste sekund. Numera funkar det ypperligt att lämna honom ensam de nätterna jag jobbar, det är också helt ok att jag tar Liam med mig och går ut. Så länge Julia är hemma. Men försvinner både matte och Miss J - ja, då är livet inte roligt längre!

Så i eftermiddags, efter att Julia och jag hade haft lite mysig egentid ute i solen - då såg det ut så här i hundrummet när vi klev in genom dörren...

Tur att han är söt, snorungen! :@

När ens hund drabbas av en obotlig sjukdom händer nånting i relationen med hunden... Helt plötsligt uppskattar och NJUTER man av de små små sakerna i vardagen tillsammans, saker som man tidigare tagit för självklart och inte reflekterat speciellt mycket över. Att bara sitta ute i solen och iaktta en lycklig Julia känns... ja, stort! Och lyckokänslan infinner sig även hos mig. Min älskade vackra Prinsessa!

Så ni får helt enkelt stå ut med en lång bildkavalkad bestående av dagens skörd av Julia-bilder :-)