Men alltså, hur otroligt är det här??!! Schäfrar i min blogg! Trodde nog aldrig den dagen skulle komma... Dock måste jag väl erkänna - Zaito och Zelda är ganska trevliga individer sin ras till trots! ;-)

Helgen bjöd på strålande ljuvligt vårväder och jag åkte ut till Maria för att hjälpa henne rasta hundarna, och var ju bara tvungen att fota lite också.

Sa jag det förresten? För att vara schäfrar är de faktiskt helt ok! ;-)

Senare på eftermiddagen, och hemma igen, flyttade jag ut trimbordet och stod i den strålande, värmande solen och skrapade ull på boysen... Lovely :-)

Hemma hos Zaito, Zelda och ursöta Maya:

Nu är jag redigt trött på det här! Slask och regn och is... Snö ett par dagar... Tö och slask och regn och is... Snö... Ännu mera slask och regn och is... Och så idag - snö igen... Jag läääängtar efter långa långa promenader i skogen! Sol! Barmark! Jag längtar efter att kunna cykla med doggsen! Ja, att bara kunna ta sig fram på vägarna utan risk för livet! Just nu känns det som en ren fantasivärld...

Vad är det man säger på Gotland nu igen? 7 'starurar' innan våren är här... Tror bara vi är inne på den tredje typ, kanske fjärde...

Om jag fattat det rätt så är det tydligen så här: Efter det att staren kommit tillbaks till Sverige från sin årliga tripp till varmare breddgrader, vilket väl brukar vara i januari-februari, skall det komma 7 lågtrycksperioder (med snöfall) med högtrycksperioder emellan. Sen är det vår! Allt enligt gammal gotländsk folktro.

Med andra ord, 7 gånger skall man behöva känna sig blåst! :/

Kanske lika bra att det inte blir vår i luften förresten, för då lär väl valpsuget vakna till liv igen *suck* Ja, jag kände faktiskt av det lite redan igår kväll. Inte så att jag vill ha en staffebebbe pronto, absolut inte - men man funderar ju... Well well, det lär dröja ett tag till innan det blir dags.Tur att det snart blir smått på andra håll så man kan få sig några stulna stunder av valpdoft ;-)

Den gode geten Igor är nu svenskreggad! Det tog sin lilla tid men nu har han sitt alldeles egna svenska regnummer: S17552/2009. Lite löjligt kanske, men äntligen känns det som om han är Min! På riktigt ;-)

Några bilder från gårdagen, Liam och jag spenderade en eftermiddagstimme tillsammans med Rita och lillkillen Tango:

min rara ängel Gabriels vackra pappa:

och jag var inte den enda som var ute och shoppade åt fyrbeningarna idag - favvodjuraffären i Uppsala var knökfull! Däremot var det lite skillnad på vad vi inhandlade åt våra hundar... Den ena efter den andra kom bärandes fram till kassan med små små blingbling-halsband, sockersöta små mjukis-hundbäddar, pytteleksaker och ja... Har alla människor minihundar numera? Hundar som varken förstör eller lortar ner? Kanske något man skulle fundera på, ha ha ;-)

Själv var jag ju ute och kollade på lightfoder till Prinsessan. En foderfabrikant hade någon drive just den här dagen så jag fick med mig en 4 kgs påse av deras lightvariant med mig hem - gratis, så vi testar. Förhoppningsvis kan hon få äta liiiite mer av ett mindre energirikt foder. Torkad vom åkte också ner i varukorgen, liksom två påsar märg- & revben.

Nästa stopp var Bauhaus och deras isoleringsrör som funkar som excellenta stöd åt De Ryska Öronen, följt av Apoteket för 10 rullar tejp - de skulle bara veta vad man faktiskt använder deras produkter till ;-)

Inget blingbling här inte! Fast jag erkänner... Jag såg faktiskt ett halsband med röda diamanter och lite annat gull som skulle va såååå fint på Igor... Och ett annat halsband jag vet att Julia vill ha... Och en supersöt fluff-fluff krokodil som Liam bara skulle älska... Och en hundsäng som en riesenpojke skulle va såååå vacker i - så länge riesenpojken är nybadad och nyfönad och nyputsad och ligger helt stilla och inte bäddar och krafsar och beter sig... Och HMMM.....

igen - men den här gången lyckades hon inte! Tydligen tyckte Miss Julia att frukosten dröjde för länge i morse så hon beslutade sig för att ta saken i egna händer, dock valde hon att försöka tugga sig in till kattmaten den här gången...

är jag - men inte Bröderna Schnauzer minsann! Så vad göra? Ett par märgben plockades fram ur frysen och sedan fick pojkarna leta efter varsin delikatess ute i mörkret. Nu ligger de och smaskar och jag kan sitta under täcket och kurera mig med Yogi-thé och CSI :-)

Is överallt! Till och med i skogen! Idag lär det inte bli några längre promenader att skryta med - med min tur lär jag väl bryta fötterna av mig, och det är något jag nog helst vill undvika... Det finns ju lite att roa sig med på tomten iallafall - åtminstone för pojkarna :-) Fröken Julia däremot förstod överhuvudtaget inte meningen med att behöva vistas ute i sörjan...

Idag har det varit en sån där dag... En sån där dag som inte inträffar allt för ofta... Tyvärr! En sån där dag när man känner att man gjort hur mycket som helst och dagen är inte slut än! Hur ofta händer det???!!

Ett par riktigt härliga långpromenader har vi avnjutit idag, jag och dogsen. Pojkarna har spårat. Klor har klippts och filats. Igor har fått sig en omgång på trimbordet. Och när jag tittade på klockan var den bara 16.10

På eftermiddagen kom Liam springande med Julias favvoleksak som legat någonstans i "vår" skog bakom huset. Av någon underlig anledning försvinner alltid hundleksakerna här, hmmm... Och sedan, helt out of the blue, kommer nån av de svarta galningarna farandes med en kampleksak, en kvackande plyschanka eller en sedan länge saknad nöffande gris i munnen. Eller som nu - bollen-på-snöret. "Den BÄSTA!" enligt Prinsessan, som blev mer än glad över fyndet. Kanske är han bra att ha ibland trots allt, Monstret ;-)

Och hej och hå, Julia gjorde sitt absolut yttersta för att förbränna lite av överflödet som satt sig kring midjan efter kastrering och lyckade matjakter! När mina tår började bli stelfrusna och jag tyckte vi skulle gå in tittade min kära J bara på mig med den blicken: "ALDRIG!!!" Och är man en bortskämd liten staffedam så får man som man vill (ibland iallafall)... Hon fick stanna i hundgården och jag iaktog henne från fönstret i en halvtimme innan hon ville in - lyckligt dansandes tillsammans med bollen-på-snöret :-)

Man skall väl inte säga för mycket men nog verkar det som om Julia mår mycket, mycket bättre nu!

Nix, nu är det hög tid att nattrasta hundarna - hoppas att vi inte ramlar över några vilda grisar utan endast nöffande plastditon... Ciao!