Ingen höjdare när man har fyrbeningar hemma som inte uppskattar att ta det lugnt i skuggan. Nä, mina pojkar tycker livet leker till 150% även när det är 30 grader ute. Galningar!!!

Igår kväll var jag iallafall förutseende nog att lägga var sitt blodspår åt både dem och Julia. Klockan ringde 05.00 i morse och ut i skogen traskade vi. Det är för övrigt första gången för boysen som spåren fått ligga över natten, men de skötte sig helt ok.

Hemma igen - mat till djuren och sen sängen igen för den trötta matten :-)

Från Camp Isak rapporteras det att återhämtningen efter korsbandsoperationen går blixtsnabbt! Idag var det dags för återbesök och doktor Börje var mer än nöjd med resultatet so far. Isak fick även träffa en hundfysioterapeut - han fick akupunktur och ett träningsschema lades upp. Snart är han fit for fight igen, gamla gubben!

Prinsessan Julia får illustrera inlägget - en Julia som mår alldeles, alldeles förträffligt och har gjort det ett längre tag nu :-)

att visa er den här bilden på Isak & en liten, liten Ella - är den inte härlig?!

Se mer av Agnetas hundar på: http://www.stafforddogs.com

Fick just den här bilden av Agneta - en lite gladare och lugnare Isak idag, även om han tycker att det här nya påfundet med benet i paket är fruktansvärt onödigt ;-)

Vi ses i morgon, Isak!

följde jag med Agneta och hennes Isak till veterinären. Snart 9 år gammal har den gode Isak lyckats slita av korsbandet i vänster knä och idag var det dags för operation. Allt har gått bra men han är, fullt föreståeligt!, en eländig liten staffeherre just nu.

Vi tog även tillfället i akt att låta Isak lämna sitt bidrag till epilepsiforskningen. Ett vanligt blodprov, ett vadderat kuvert, frimärken på och - ner i postlådan mot destination Helsingfors! Superenkelt! Läs mer om hur ni går till väga på: http://ssbtk.net/epilepsi.html. Passa på när ni ändå är hos veterinären med era staffar för den årliga vaccineringen eller dylikt - alla bäckar små....

Stort TACK till veterinär Börje Rembacken som bjöd på detta eftersom det kommer den så viktiga ep-forskningen till gagn!

Timmarna innan operationen spenderade Isak tillsammans med den snälla personalen på kliniken med tillhörande klinikhundar - två whippet och en cavalier, samtliga pojkar. Ja, att Isak är genomsnäll - det vet vi ju. Men att se honom med viftande svans och lyckligt glittrande ögon, helt avslappnad, tillsammans med tre helt okända hanhundar... Underbaraste Isak! :-)

Lite orolig och mycket groggy under uppvaket:

Nästan så man önskar sig lite regn...

Senare:

Jag väntade så länge som möjligt men inte blev det svalare inte, så vid 17-tiden såg jag mig nödgad att trotsa värmen och alla huggandes eländesbromsar. Ut i skogen begav jag mig för att lägga tre blodspår. Hemskt var det kan jag lova! De bortskämda hundarna slipper däremot att arbeta i värmen minsann, de får gå spåren framemot natten när det är ordentligt svalt ute - och inte lär de ha en aning om vad deras matte utsatt sig för för deras skull :-/

Dagen efter:

Nattens äventyr i spårskogen resulterade i miljoners triljoners myggbett... Det KLIAR! Hundarna blev iallafall nöjda och glada och lät mig t o m sova länge i morse. Faktum är att jag inte väcktes av två svarta skägg skrikandes efter mat den här morgonen, utan av åskmuller. Det åskade en liten stund, regnade typ 5 minuter - och nu är det varmt varmt varmt varmt igen....

Skönaste, mjukaste, bästa Igor-bädden lever inte längre :-(

Den unge ryssen har ju det lite jobbigt när matte lämnar honom hemma. Separationsångesten har blivit såååååå mycket bättre jämfört med när han kom till Sverige och inte ville vara utan sin svenska matte en endaste sekund. Numera funkar det ypperligt att lämna honom ensam de nätterna jag jobbar, det är också helt ok att jag tar Liam med mig och går ut. Så länge Julia är hemma. Men försvinner både matte och Miss J - ja, då är livet inte roligt längre!

Så i eftermiddags, efter att Julia och jag hade haft lite mysig egentid ute i solen - då såg det ut så här i hundrummet när vi klev in genom dörren...

Tur att han är söt, snorungen! :@

önskar vi er alla! :-)

Klarar vi oss utan regn tror ni???

Igår kväll och idag på morgonen skulle jag hjälpa min kompis Maria med hennes hundar - ta ut och rasta dem, ge dem mat och lite sånt. Maria bor i en kohage! Torpet är hur gulligt som helst, men för att komma dit måste man ta sig igenom hagen där X antal kor (eller det är nog ungdjur tror jag) lever och betar och helt enkelt EXISTERAR - och jag är inte speciellt förtjust i kosläktet...

Igår kväll gick det bra på väg upp till torpet. Kossorna höll sig på betryggande avstånd, upptagna med vad det nu är kor sysselsätter sig med. Men när jag skulle därifrån..... Djuren kom närmare och närmare, jag gick snabbare och snabbare, mina förföljare ökade takten de också, mitt arma hjärta höll på att hoppa ur kroppen kändes det som... Nästan framme vid bilen var de så nära att jag kunde känna deras andedräkt i nacken... FY!

Och i morse skulle jag dit igen... Precis som kvällen innan uppehöll de sig med annat när jag med snabba steg gick upp emot det lilla torpet, men jag hade knappt hunnit släppa ut hundarna förrän de stod där, hälften av flocken på 30-40 djur - i samlad tropp, nyfiket spejandes över staketet... HUUUUUUU :-/

Jag tycker inte om kor!