Med kaffekoppen i ena handen satte jag mig framför laptopen för att kolla när Amerikas prestigefyllda Westminster-utställning 2009 går av stapeln. Det visade sig att det är 28 dagar kvar, men jag blev kvar framför burken länge och tittade på filmer från diverse rasbedömningar -08 - alltid lika roligt!

http://www.westminsterkennelclub.org

Rasvinnare på riesen och staff var Ch Kenro's Keeping Time respektive Ch Bullseye American Idol.

...och så måste ni ju bara kolla in Ch Garbo of Eagle, den välkonstruerade varghunden!

Schäfern, euuuuhhh :/

& självklart frallan Ch Windmarks What A Guy :-) 

1987 var jag med om min alldeles första valpning...

Jag minns det som om det vore igår när Wirran, Herta, Asta, Hardy & Pricken (har jag för mig han kom att kallas) tog sina första andetag. Loppan var en enastående mor och valpningen gick strålande. Två dygn senare fick jag också vara med om min första svanskupering, något som även det etsat sig fast i minnet - hur otroligt, och förvånande, smärtfritt det var för de små, absolut odramatiskt!

Bild 1: Loppan & hennes ungar ca 4 dygn gamla.

Bild 2: Valparna har vuxit till sig - lilla Wirran ville dock inte vara med på bild och hade gett sig iväg på egna äventyr...

2008 har gått fort (känns det som) och mycket har hänt, både positivt och roligt men också en hel del ledsamheter. Låt oss hoppas att 2009 blir ett kanonår på alla sätt!

Ha en trevlig nyårsafton alla

&

GOTT NYTT ÅR!

PS. För er som är involverade i mitt eget lilla 'kuperade öron-drama' kan jag meddela att nu händer det saker med Ryssens öron!!! Låt oss hoppas det är ett gott tecken på vad det nya året har att erbjuda :-)

fick hundarna uppleva igår...

Jag har ju jobbat hela julen så de fyrbentas julklappar i form av halvmeterlånga jätteälgben delades ut två dagar för sent. Att de fått vänta på sina klappar är helt enkelt bara ett bevis på min beräknande sida - efter 7 nätters arbete ville jag soooova fredag förmiddag, så länge jag bara kunde, vilket innebar att hundarna behövde hyfsat långvarig sysselsättning :-)

Jag lade tre kortare spår när jag kom hem på morgonen och de fina julpaketen placerades i spårslutet - Liams paket hängde från en gren, Julias var tjusigt placerat uppe på en stor sten medans nybörjaren Igors paket fick ligga på marken, lätt dolt av lite granris. (Som tur var mötte jag inga morgonpigga annandagsflanerare - undra vad de tänkt om de mött mig, släpandes på tre stora julröda paket i skogen som jag dumpade här och där ;-))

Liam dundrade fram i vanlig ordning, stod på bakbenen och fick jobba ett bra tag innan det då något sönderrivna och geggiga paketet fanns på plats i hans mun. Han bar hela härligheten stolt som bara en riesenpojke kan, fullt koncentrerad, hela vägen hem.

Julia hann knappt hitta presenten förrän hon slet av det fina presentpappret, lade sig ner och började ÄTA. Prinsessan förstod inte alls varför vi skulle ta med oss delikatessen hem - mat skall inte förfaras, det måste tas om hand OMEDELBART ju!

Och "lille" Igor... Att hitta det röda paketet var inga problem - men vad skulle man göra sen?! Att det fanns nåt oerhört väldoftande där inuti, det märkte han minsann, men vad ville hans konstiga svenska matte att han skulle göra med det hela??? Såsmåningom förstod han att vi faktiskt skulle ta med oss fyndet hem - och ögonen bara lyste på killen :-)

Behöver jag säga att jag somnade gott till ljudet av gnagande, smaskande, nöjda hundar...

med de superfina julhälsningarna från Julias och Igors respektive uppfödare:

(Den trötta lilla vorstehvalpen kommer ifrån England och kennel Gamebourne - ljuvlig bild! Thanks Karen!)

Jag tackar min vän Maria för idén och visar upp några av de fina julhälsningar som kommit via mailen :-)

(Andra kortet nedifrån står det inget namn på, men avsändare är Liams duktiga mamma Nimba och husse Åke & matte Anita.)